Dag 3 i Berlin

Nu har jag äntligen fått lite tid att fortsätta mitt bloggande från Berlin! Visserligen är kursen slut och nu är jag och Leyli hemma hos henne i Piteå. Men jag ska försöka göra en liten sammanfattning i efterhand av varje dag i Berlin!

Fredagen inleddes privatlektion för mig och Leyli kl 8 med David och Rossella. Bästa sättet att börja dagen. Efter frukost fortsatte vi med yogaklassen, morgonen ägnades åt andning – hur strömmar andningen genom kroppen, hur kan vi ge den plats? Sjungande på olika vokaler och ett samtidigt utsträckande av armarna åt olika håll hjälpte oss att upptäcka nya utrymmen i bröstkorgen.

Eftermiddagen ägnades åt hur utrymmet i bröstkorgen kan ges i olika asanas. Med hjälp av Davids och Rossellas stödjande och öppnande assisteringar kunde många av oss få nya upplevelser av en position.

Att gå – tänker du på hur du gör då? Det var en annan av eftermiddagens övningar. Under lekfulla former kunde vi upptäcka nya aspekter av gåendet.

Dagen avslutades med en mycket trevlig guidning i Berlin!

Hackesche Markt

Die Hackesche Höfe – fantastiska byggnader i jugendstil som renoverats och återställts

Synagogan i Berlin

Bauhaus
Museuminsel

Brandenburger Tor

Dag 2 i Berlin

Dagen började för oss med enskilda lektioner: mycket grundläggande Alexanderjobb: stå, sätta sig, resa sig, aktiv vila. Allt under Davids och Rossellas händer och ögon. Det kan låta som väldigt lite arbete, men man är hela tiden intensivt koncentrerad och uppmärksam på vad som händer i kroppen. Vi har tre dagar till framför oss med enskilda lektioner, alla kl 8 på morgonen. Bästa tiden, om du frågar mig! Ser fram emot tidig promenad genom Görlitzer Park och en härlig start på dagen. Sen kan vi gå ‘hem’ och äta frukost!

🌱

Efter lektionen åkte jag och Leyli in till Alexanderplatz för lite sightseeing och shopping. Blir lite mer sightseeing imorrn, troligtvis. Egentligen föredrar jag att strosa runt i vårt grannskap men det är kul att se lite mer av Berlin också. Det är verkligen en kontrasternas stad.

På eftermiddagen hade vi grupplektioner. Guidad aktiv vila, underbart. Var rätt så trött så jag somnade till. Sedan flera förberedande övningar, många med hjälp av stol.

Första kursdagen

Då har vi haft vår första dag på kursen. Så roligt att återse David och Rossella! Och vilken härlig grupp! Människor från flera olika delar av världen – England, Italien, Tyskland, Australien, Norge och så vi från Sverige. Olika åldrar, olika bakgrund men alla har vi det gemensamt att vi söker ett bättre, mer harmoniskt sätt att förhålla oss till vårt kroppsliga och själsliga varande.

Efter att vi introducerat oss för varandra började David med lite grundläggande rörelser – for the coordination of the body. Det är, som han ser det, hur vi kommer till yogan. Vrida huvudet åt höger och vänster, medvetandegöra vad som händer. Lägga ner ett föremål på golvet och ta upp det igen – hur gör du då? Vad händer i kroppen? Gå fram och tillbaka i rummet – vilken del av kroppen initierar rörelsen? Alla fick assistans av David och Rossella. Det är så givande att iaktta och lyssna på varandra!

Imorgon har jag och Leyli privatlektion kl 9.30, på eftermiddagen lektion i grupp.

På väg

Så är vi då på väg till Berlin! Mycket att ordna med för djuren och mycket oro. Och denna hetta… Packade till 00.30 i natt, på dagarna får man inte mycket gjort. Men nu sitter vi på planet (jo, har flygläget på, publicerar när vi landar), ser verkligen fram emot vår kurs och vistelsen i Berlin!

Snart Berlin!

Nu på tisdag bär det av till Berlin för mig och Leyli. Under sex dagar ska vi delta i en kurs i yoga och Alexanderteknik som leds av nestorn David Moore och Rossella Buono. David leder ett utbildningscentrum i Melbourne, Australien där han utbildar lärare i Alexanderteknik och yoga. Rossella Buono är yoga-och Alexandertekniklärare verksam i Canterbury, England. Där var jag och Leyli förra sommaren på kurs för David och Rossella och det gav mersmak. Bilden ovan är tagen vid det tillfället, i Rossellas mysiga studio i Concord House Clinic. De båda hör till mina stora inspiratörer för min egen verksamhet som yogalärare och det ska bli fantastiskt roligt att träffa dom igen i Berlin!

Min ambition är att blogga därifrån varje dag, hoppas på att kunna hålla det. Dels för att dela med mig, dels för min egen skull – en blogg kan vara en fin dagbok! Välkommen att följa mig om du är intresserad! Frågor och kommentarer mottas gärna!

Födelsedagsblogg

(Började skriva det här inlägget igår men hann inte klart)

Kan faktiskt inte komma ihåg att jag någonsin har varit så här dunderförkyld någon gång på min födelsedag – det blir nästan lite komiskt. Inte för att vi skulle fira så mycket idag,  men lite god mat och tårta brukar man försöka få ihop i alla fall. Nu får det vänta nån vecka. Men Eileen bjöd mig på kondis idag, det var jättemysigt.

Femtiosju – när min mamma fyllde femtiosju var jag trettiotre, hade tre barn och hade just börjat plugga idé-och lärdomshistoria (ska du bara läsa en kurs på universitetet, läs idéhistoria!). Känner mig inte särskilt mycket klokare nu än då, bara lite mer avslappnad och med ett bredare perspektiv. Känns helt ok. För första gången i mitt liv känner jag att kan fokusera på det jag verkligen vill och formulera en vision som gör att jag kan behålla ett samlande fokus. Inte trassla in mig i en massa luddiga föreställningar om vad jag borde göra, oklara förväntningar och röriga tankar. Ofta säger man att det viktiga är inte vad du GÖR utan vad du ÄR, syftande på att man inte ska identifiera sig med ett jobb eller en karriär, att det är hur du är som person som är det viktiga. Men det går också att vända på det hela och omformulera det något: Det är inte så viktigt vad du är, det viktiga är vad du gör. Vi lägger ofta alldeles för stor press på oss själva att vi måste BLI något, vi måste uppfylla vår potential, förverkliga oss själva. Allt det där är bra, men om vi ensidigt fokuserar på det, absorberas av det, kan vi bli både stressade och alltför självfixerade. Att våga ställa sig frågan vad man faktiskt vill och svara så ärligt man kan på den, kan vara en bra motvikt. Att börja formulera en vision utifrån de svar man får, en vision som kan fungera som ledstjärna och hjälpa dig att fatta olika beslut i livets små och stora valsituationer. Mig ger det här sättet att tänka ett lugn. Det tar bort alltför mycket fokus på min person och de prestationskrav som följer med det. Kanske har vi drivit fokuseringen på individen alltför långt i vår del av världen, vi har nästan tappat bort att vi är både individer och kollektiva varelser samtidigt. Det som gör oss allra gladast i själen är när vi gör något bra för någon annan. Och när vi kan ta emot när någon annan gör något bra för oss. Istället för alltför stort fokus på mig som individ, kan jag rikta min uppmärksamhet mer mot mina handlingar, ställa mig frågan om de gör mig glad, om de gör den andre glad, om de faktiskt tillför mig själv och den andre något. Med ”den andre” menar jag då våra medmänniskor, djuren omkring oss, naturen, den eller de som berörs av mina handlingar. På så sätt höjer jag blicken från mig själv och då kan det också bli mycket lättare att se vad jag faktiskt VILL göra.

Hmm, det blev visst en lång och lite rörig reflektion kring min femtiosjuårsstatus, men det här är ju å andra sidan en blogg om vardag och vision… Dela gärna med dig av dina funderingar kring det här ämnet, oavsett om du är femtiosju, tjugosju eller nittiosju! Hästen tänker så här i alla fall!

Klämdag

I fredags hade vi ju en så kallad klämdag, en inklämd arbetsdag mellan två ledigheter. Jag arbetade inte på klämdagen men det blev den intensivaste dagen på länge!

Före fem var jag uppe för att hinna släppa ut hästarna, äta frukost och komma iväg i tid till Stockholm, IFALL människor valt att arbeta och satt och köade i sina bilar vid infarterna. Det gjorde dom nu inte så jag var i god tid till Touch Center i Vasastan, där jag hade bokat tid för en mycket efterlängtad och välbehövlig Alexanderlektion för min underbara lärare Marja.

Jag har jobbat på själv sedan jag avslutade yogalärarutbildningen i oktober förra året, har gått en onlinekurs för superduktiga Cecile Raynor och utvecklats mycket. Men nu kände jag att jag behövde lite hands on undervisning och OJ vad jag har saknat det! Marjas intuition, kunskap, händer och röst, allt öppnade nya dörrar för mig, gav mig nya tankar och verktyg som hjälper mig att komma vidare. Ska boka in ett par lektioner till så snart som möjligt för att utveckla och befästa mina nya insikter.

Efter lektionen promenerade jag ner till Systrarna Andersson, vårt favoritkondis i Vasastan, och köpte med mig kardemummabullar till mamma. Åkte och överraskade henne, vi drack te, åt bullar och pratade en stund. Hem igen, hämtade Eileen och åkte till Gränby för att uträtta några ärenden och äta lite sushi. När vi kom hem mådde Sunshine, vår minsta häst, inte alls bra. Hon rullade sig och ville inte stiga upp – kolik, hjälp! Det var bara att börja promenera med henne, försöka få henne att inte lägga sig ner och samtidigt försöka få tag på en veterinär, på en fredag eftermiddag… Tack och lov finns distriktsveterinärerna, som har jour dygnet runt! Men hon var i Östhammar och det skulle ta ett par timmar innan hon kunde vara hos oss. Många oroliga tankar hinner fara genom huvudet på den tiden. Som tur var kom Sven hem, lugnade mig och löste av mig med promenerandet en stund. Vi fick i Sunshine lite vätska också så när veterinären dök upp hade hon piggat på sig lite. Hon fick smärtstillande och kramplösande och mer vätska via sond. Sedan var det bara att fortsätta att ha koll på henne hela natten och se till att magen kom igång. Det blev flera nattliga promenader nere i hagen längs med ån – lite magiskt att vara ute då, Sunshine mådde bra och misstyckte inte alls till att komma ut och beta lite daggvått gräs mitt i natten!

Men även om hon mådde bra och var som vanligt igen, så hade hon inte bajsat. Så trött, trött, trött, fortsätta med promenad och rörelse och till sist framåt eftermiddagen gav det resultat. Tänk att man kan bli så glad över en hög med hästbajs!

Min långa, långa klämdag, som vid det här laget hade övergått till den lediga lördagen, avslutades med Eurovision tillsammans med Eileen. Det är så roligt att titta på det tillsammans, kommentera de olika inslagen, skratta, uppskatta och ondgöra sig. Lägga märke till hur olika inslagen kan vara i stil och uttryck beroende på varifrån de kommer, samtidigt som alla faktiskt möts i den här tävlingen. Att förlöjliga Eurovision är verkligen som att stjäla godis från barn, men då glömmer man lätt att musik faktiskt för människor samman.

Idag har vi ännu en osannolikt varm och solig dag, jag njuter av att sitta ute och skriva det här och av att vila ut lite efter min hektiska klämdag.

IMG_2441